tålamod är inte riktigt min grej...

sitter och väntar på att få prata med en viss person och det känns som att det tar en evighet... hatar att vänta, särskilt nu när jag är orolig för vad personen ska säga...sääär!
vad fördriver tiden??
dess utom har min hals blivit värre så nu har jag proppat i mig hals tabletter och har just köpt C-vitaminer nere på ica, tog en prommenad dit för att mamma tjata på att jag skulle gå ut.
btw... vad är värst, ett ärr utanpå kroppen som andra kan se eller ett ärr i "själen/hjärtat"??
jag vet inte vad jag tycker, jag har ju ett väldigt synligt ärr i ansikte... det stör mig väldigt mycket... jag mår ärligt talat ganska dåligt över det till och från... mina vänner säger att ingen tänker på det och att det är en del av mig.
även om det är så, så är det en del av mig som jag aldrig kommer gilla eller acceptera.
vad är värst? det alla ser? eller det ingen ser?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0